you'll never walk alone

Jag är lite sur idag. Jag lovade bort mig själv i början av veckan att sitta i sekrieteriatet till damernas basketmatch, utan att tänka efter vilken tid och dag det egentligen var. Givetvis var det PRECIS samtidigt som Liverpools match mot Manchester City. En jävligt viktig match. Dem ligger före oss, och dem har inte förlorat en hemmamatch på länge, och vi MÅSTE vinna för att fortsätta kämpa om 4e platsen.

Visserligen känns det som om Liverpool spelar bättre då jag inte kollar. Har bevis på att det fan är sant, right Tilly? Men fortfarande. Jag vill ju se dem spela, mina små gullungar som gör mig så glad. För det är några av stunderna då jag känner mig riktigt nöjd och glad med livet, det är då jag ser mitt Liverpool FC spela. Darlings.

Men, jag drar på mig min LFChood, tar med mig min LFC halsduk och sätter mig i sekreteriatet på basketmatchen. De ska iallafall se vilket jävla lag jag tillhör minsann. Sedan ska jag hålla tummarna för att vi vinner. För att Gerrard ska vara den Captain Fantastic han egentligen är, för att Kuyt ska kämpa lika mycket som vanligt, för att Ngog ska visa att han kan fylla upp tomrummet nu då Torres är skadad och för att Reina ska fortsätta vara världens bästa och mest älskvärda målvakt.

Kom igen nu killar, vi tar det här. <3>PRIDE OF MERSEYSIDE!

jag saknar då de här två killarna var ostoppbara tillsammans.
bli frisk nu, älskade #9. (och börja spela som du brukade, #8 )