don't judge a thing until you know what's inside it.

Godmorgon!



Ja, jag har inte lyckats komma upp förrens nu. Jag vet att jag måste försöka få bättre sovvanor, men det är jävligt svårt. Jag har svårt för att gå och lägga mig tidigt, för att jag får ångest av tankarna på att behöva gå upp. Även om jag inte ska göra någonting speciellt dagen efter, visst är det stört? Riktigt jävla jobbigt, och jag vet at jag måste ta tag i det med någongång... Jag orkar inte ha ångest varje morgon heller, jag måste försöka komma ur det. Även om jag inte ska göra någonting, så slår ångesten till så fort jag vaknar. Den gör så att jag inte kan komma upp ur sängen, jag ligger kvar och hatar mig själv och livet intensivt istället.



Men det var värre förut, liksom. Då jag gick i skolan. Jag började gråta varje morgon, för att jag inte ville gå upp, inte ville gå ut och möta folk, inte ville leva. Ofta klarade jag att dra mig upp tillslut. Vilket gjorde att jag inte hann fixa mig, och såg ut som skit i skolan. Vilket gjorde att jag fick sämre självförtroende. Ond cirkel, någon?

Och även om det var värst i högstadiet, så slutade det inte i gymnasiet bara för att jag fick en bra klass. Min klass var underbar på gymnasiet, jag trivdes oftast och hade jättekul. Gjorde det att ångesten försvann på morgonen? Nej, den var kvar. Flera gånger kom jag inte på morgonlektionerna för att jag helt enkelt inte kunde ta mig upp ur sängen. Och ändå hade jag alltid så kul och trivdes när jag väl kom till skolan. Det verkade inte min kropp fatta då jag vaknade där av väckarklockan.



Det kanske låter skumt. Att inte kunna ta sig upp ur sängen. Men så var det. Jag KUNDE inte ibland. Det var för jobbigt, allt kändes för värdelöst och det kändes som om ingen jävel ändå inte skulle bry sig om jag kom eller inte.

Nu för tiden är det inte lika hemskt, men ibland så... ibland.



Så vad ska jag göra idag? Jo, jag ska nog snart dra över till Tuva, gå ut med henne lite. Så ska jag hata snön och att det vägrar sluta snöa också. Sedan är tanken att jag ska försöka träna lite, det gör alltid så att jag mår bättre med mig själv. Så det känns som en bra idé. Sen är frågan om jag vill spendera kvällen ensam eller inte ... återstår väl att se när vi närmar oss den.



Dessutom ... varför får jag ångest och panikkänslor över att jag måste skriva till Tuvas ägare att jag måste sluta den sista mars? För att jag flyttar till London? Jag vet ju att de är världens snällaste, så vad håller jag på med? Gaah...