Det finns en sak jag tror på. Som enligt mig är det starkaste i hela världen. Kärlek.Jag tror på att äkta kärlek, att man kan älska någon hela livet, och att man kan vara ment to be med någon. Kärlek kan ändra på vad som helst, det kan få den mörkaste jävla tiden att bli ljusare.
Jag vet att många inte tror på kärlek, och jag tycker det är synd. För är det något jag är övertygad om finns, så är det just det. Jag väntar på den ivrigt. För jag vet att den kommer komma, bara jag inte är desperat och letar sönder efter den. Jag tror den bara ... händer.
Jag har haft min share of heartbreak. Jag var kär i samma kille i sjukt många år, och det gick så mycket käpprätt åt helvete att det var inte ens kul. Man kan inte kalla honom svin, bara förvirrad och ung. Vi umgicks i omgångar under flera år, men nu så tänker jag aldrig på honom längre. Bryr mig inte. Klart att han alltid kommer vara något speciellt för mig, men jag får inte ont i hjärtat då jag tänker på honom eller något.
Men jag var kär i honom så länge, så det känns som om jag inte kan bli kär längre. Jag antar att jag ger honom skulden för det. För att jag inte vågar mer, efter alla gånger han verkligen krossade mig. Nu kanske det inte är så. Det är nog också på att mitt självförtroende är riktigt kasst, och att jag verkligen inte kan förstå hur någon skulle kunna gilla mig alls.
Kanske är det också lite hans fel.
Men jag tror att någon finns där ute ändå. Som kommer älska allt som är fel med mig.
Inspirerande.
SvaraRadera