Jag är så trött på det här. Jag var så pepp, så glad, såg fram emot den här kvällen så himla mycket. Och så pang säger det. Ingenting speciellt händer ens. På 10 sekunder har jag brytit ihop, och ligger storgråtandes under täcket. Varför? Vad fan hände?
Nu har jag ingen lust att gå ut längre. Jag har ingen lust att försöka göra mig fin. Jag har ingen lust med att vara fulast och fetast i sällskapet, att känna mig missanpassad. Jag orkar inte höra kommentarer. Dem kanske bara skämtar, men jag orkar inte ta det just nu. Det enda jag kan fokusera på nu, är hur mycket jag bara vill ligga under täcket och gömma mig från alla andra. Ligga och tänka på hur straffbart tjock jag är, hur grotesk jag ser ut.
Vet ni vad jag tänker på just nu?
Hur min mage korvar sig då jag sitter ner, hur mina lår trycks ut feta som fan mot stolen. Jag hatar det. Jag vill inte. Jag vill inte att folk ska kolla på mig, jag får panik bara jag tänker på det.
Ska återvända till mitt täcke, försöka gråta bort det här. Jag vill inte vara såhär mer.
Fan vad jag hatar mig själv just nu. Så jävla svag. FAN!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
just being bella.
- fill your life with love.
- välkommen till bellas blogg. en blogg om en glad och härlig tjej, med depressionsproblem och panikångestattacker. en blogg om en ändå livsglad blondin med stora drömmar och mål, med en liten avvikelse i det psykiska facket. en blogg om att hitta solsken och skönhet i allt. om asfaltsblommor och att snurra runt i högt gräs till man faller. välkommen till en helt ärlig blogg, om att växa upp, våga, och hitta sig själv.
:(
SvaraRadera