... hejdå&tack.

nu är det så, att jag inte orkar den här bloggen. jag mår inte så bra av den. den har fått en liten ångeststämpel över sig, men det viktiga är att folk har fått veta - right?

dessutom måste jag tillägga att jag mår bra. så folk behöver inte oroa sig. jag fick en ångestattack någongång förra veckan, eller så var det veckan före det, men det blev inte så jättefarligt. jag minns inte så mycket från den.

men jag mår bättre nu. solen skiner mer, allt känns ljusare, bättre och enklare. jag har börjat lära känna mig själv mer, hur jag vill leva, och vad jag har för värderingar. det känns bra. allt känns bra, jag känner mig bra! en fantastisk känsla.

jag har människor jag vill tacka. så gör det lite här.

elin; tack för att du är min andra hälft. det sammanfattar allt tror jag. du vet hur sjukt mycket jag älskar dig.
joanna; jag vet att jag är född med taggarna utåt för det mesta. men du är världens bästa syster, jag kunde inte önskat mig en bättre.
kim; du har visat så jävla mycket stöd för mig, och jag uppskattar det så jävla mycket. du ska bara veta. jag saknar och älskar dig dig, kobran.
matilda; jag tackar gud, buddha eller vemfan som helst över att vi blev vänner. vet inte vad som skulle blivit av mig annars. vad är bella utan tilly? not much, ey?! jag älskar dig.
abbe; jag kommer knappt ihåg hur det kändes att inte ha dig i mitt liv, och jag vill inte komma ihåg det. tack för att du kom och gjorde det lättare att andas.
malin; du har alltid funnits där för mig, och jag vet att jag kan lita på dig. det betyder otroligt mycket, du är rent utav irreplaceble. jag finns här för dig med.

emma-stina, christian, kenny, hanna-velona = tack.

ni ska veta att jag hela tiden jobbar på mig själv, för att bli en bättre människa. jag kanske svänger lite konstigt hit och dit, men jag kommer hitta rätt någongång. jag tror faktiskt att jag är en bra bit på vägen. det tar sin tid, men jag har redan märkt förbättringar - och jag älskar det. och då menar jag inte i mitt utseende, jag menar i min personlighet.

när jag ändå håller på, kan jag förklara det här med bella och ella. folk tycker det är underligt, och jag förstår det. vem är jag?

jag är bella. jag vill bli kallad bella. bella är personen som jag mycket mer MIG än vad ella någonsin var. ella var rädd, ella var psykiskt rubbad och elak. hon visste inte vad hon ville, och knuffade hela tiden folk ifrån sig. ella var osäker, hatade sig själv mer än någonting annat och gjorde saker både fyskisk och psykiskt mot sig själv som man inte ska.

så nyåret till 2009 bestämde jag mig. jag kan inte vara den här falska, snea, underliga människan längre. jag började kalla mig bella. och bella är en person som vågar vara sig själv. jag... bella... älskar djur, är vegeterian och halvhippy. har konstiga idéer för sig, och tror på magi och mystiska varelser. bella är lite virrig, kommer med dumma ogenomtänka kommentarer ibland men är också hur snäll som helst. feströker, blandar ut vin med fanta och älskar att blanda klädstilar. hatar jeans, men älskar klänningar och skjortor. skulle gärna gå runt med en blomma bakom örat hela tiden.

bella är personen jag vill vara, och som är mer mig än vad fega ella någonsin kommer bli.

så kalla mig bella.

jag älskar er, tack så mycket. jag kommer starta en ny blogg, där jag kommer vara BELLA. både bra och dåliga dagar. men mest bra, förhoppningsvis.

tack.