as if i'm becoming untouchable

snön fortsätter bara komma, det kan inte bara vara jag som får panik? jag mår alltid bättre under sommarhalvåret, all kyla och mörker gör så att jag kryper längre och längre in i mig själv.

jag vill ha sommar, jag vill ha värme, jag vill ha sol. jag vill kunna gå ut i bara klänning, känna varma sommarvindar som drar förbi mot huden och het asfalt under bara fötter. det känns så avlägset. det känns som om mina tankar bara kan fokusera på hur hemskt och jobbigt allt är just nu. det känns som om det här är förevigt. vintern som kom för att stanna.
men så känns det ju varje år. men jag vill bara att det ska försvinna.

jag vill gå in i mitt rum, släcka ner allt, och bara vänta tills sommaren kommer. gömma mig. men ändå, det känns bättre. jag mår bättre än för några veckor sedan. jag inbillar mig att det är bloggen, tatueringen och min egna vilja som kämpat tillbaka det där monstret inom mig.

men det är nog också människor runt omkring migs tjänst. den här helgen var bra. jag träffade massa underbara människor på fredagen, b.la. en gammal vän. det kändes bra. på lördagen umgicks jag med världens underbaraste kille, som jag egentligen knappt kände i början av det här året.

jag antar att jag gillar känslan av att ha vänner.
det är lättare att påminna sig om att man faktiskt inte är ensam, då allt tränger på.